Svag vår - men Södra ändå på kvalplats
Kul förstås, och visst tror jag fortfarande att laget går hela vägen och tar en av de två översta placeringarna. Varför? Färre börjar tro att Södra ska ta hem serien och det är självklart positivt för "Prinsens lag", som inte verkar ha kunnat prestera med höga förväntningar på sig. Nu får man slå lite ur underläge och det kan passa. Dessutom får man tillbaka en Valle Valentine i höst som fulltränad är en av fyrans bästa spelare.
Och det är ju inte framåt som Södra är starkast - det är bakåt.
Gustaf Widén har släppt in minst mål i serien - elva, att jämföra med serieledande Viljans 13 och trean Runtunas 21 ...
Vi kan dra tabelltoppen bara för att.
Efter 12 omgångar:
1. Viljan 24 (27-13)
---------------------------
2. Södra 22 (25-11)
3. Runtuna 22 (20-21)
4. KSK 21 (26-16)
5. Malmköping 19 (23-22)
Skogstorp då? Även de finns ju på kvalplats under uppehållet. Klubben med den tunna spelartruppen har gjort en klart godkänd höst där man slagit topplagen. Samtidigt känns det som att man är lite för beroende av City. Klarar de sig? Ingen aning, svårtippat värre.
I dag blev det torsk på Orrliden - 1-3 mot Runtuna sedan Patrik Bergström svarat för målet.
Du vill ha en tabell här också? Okej då!
8. Betnahrin 12 (24-44)
9. Telge 11 (16-17), har bara spelat 11 matcher men är lik förbaskat vårens besvikelse.
10. Skogstorp 11 (15-20)
11. Harg 10 (19-25)
12. Järna (15-25)
Vilka är egentligen bäst i stan, just nu?
Gästerna saknade i och för sig tre startspelare, men å andra sidan fanns ju varken Antonius Acar eller Jonathan Ohlsson med (avstängda) hos IFK. Istället för fotskadade Alex Ohlsson (som trampat på en spik, aj) har Daniel Hirvi verkligen växt ut till ett glädjeämne som mittback bredvid trygge Alex Larsen. Även David Eriksson var bra, som spindeln i nätet på mitten. Just nu skulle han lätt gå in på Citys innermittfält. Och frågan är om inte IFK skulle kunna göra en match mot City jämn, i dagsläget. Kanske är IFK rentav bäst i stan just nu?
Nu ska vi ju också komma ihåg att IFK möter sämre lag i trean än City i tvåan. Men åtminstone i dag (ska inte säga att jag har sett IFK tillräckligt i år, för det har jag tyvärr inte) presterade IFK ett fint rull på Vallens inbjudande plastgräs, som jag bara sett United (av hemmalagen) prestera på Tunavallen i år.
Det var en riktigt trevlig, historisk fotbollsafton som bara 150 åskådare fick bevittna. En 14-årig (well, han ska fylla 15 i år, men ändå) debutant kom ju in i form av orädde Peyman Alkoyun, en Cityprodukt som lämnade för Blåtopparna för två år sen.
Att han kunde komma in och inte göra bort sig (på tio minuter, då han bytte av Rasmus Linde, förvisso) kanske säger mer om kvalitén på serien än spelaren. Men Peyman ska till elitpojklägret nästa månad och det borde ju tyda på att vi har med en talang att göra. Kul att ledarna i IFK vågar släppa fram så pass unga killar.
Annars var Pelle Jerrelind stabil i buren, men hade inte alls mycket att göra mot ett Franke som faktiskt låg fem pinnar före i tabellen innan avspark.
Förutom "Rula" i mål ställde IFK upp så här: Marcus Söderlind, Alex Larsen, Daniel Hirvi, Eric Forselius - Alen Visnjic, Henrik Andersson, David Eriksson, Rasmus Linde (80, Peyman) - Aziz Halimi, Abdul Din Sesay (ca 60, Fredrik Danielson).
Med en match mindre spelad än IFK Örebro på kvalplats har IFK åtta poäng upp, och skulle man vinna "hängmatchen" så skiljer plötsligt bara fem poäng. Inte helt omöjligt att det blir toppstrid ändå, även om det känns som att de är lite för dåliga borta och kanske något ojämna.
Kval mot City, inte helt osannolikt just nu, vore det mest tragiska som kunde hända Eskilstunafotbollen. Förhoppningsvis slipper vi något sånt!
Rapporter från Akalla
* Tjompen Allerbrand och William Celsing var bäst i City.
* Individuella misstag tillät Akropolis att göra orättvisa 0-4 på en halvtimme. Ruggigt.
* City tog över i andra och vann densamma med 1-0. Akropolis hade knappt ett avslut, men behövde ju å andra sidan inte köra gasen i botten efter utdelningen i första.
* Wikström drog på sig en straff. Åsikterna går isär om det var dåligt av rutinerade Danne att kollidera med en hemmalirare i eget straffområde, eller om det var en av många konstiga domarbedömningar under matchens gång.
Sommarlovet kunde absolut inte komma lägligare. 1-12 och fem raka torsk är läskiga siffror, och just nu är det bara en poäng ner till kval. Karlslund spelar i dag och passerar vid vinst City, som då bara är målskillnad från kval. så kan man nästan säga att inte mycket hänt sedan förra våren
Vad kan man då se för positivt? Ståhlmannen är krisdoktorn nummer ett och har flera gånger tidigare löst liknande situationer med bravur. Gör City en lika bra höst som ifjol så lyfter man rejält i den jämna tabellen. Serien är inte bra i år och nuvarande placering är såklart inte godkänt, trots den fantastiskt fina starten. Kapacitet finns i truppen och det gäller verkligen att plocka fram det redan från start i höst, när Akropolis gästar Vallen. Men någonting måste hända för att det ska bli verklighet.
Såg du matchen? Lämna gärna en kommentar.
Andra matcher: Värmdö IF - FOC Farsta 1 - 1
Smedby AIS - Örebro SK Ungdom 3-1
Sjukt att samma Sais som inte alls var bra på Tunavallen går och vinner mot ÖSK U. Farsta fortsatt stabila. Men Akropolis upp i serieledning.
Skogstorp ledde i paus - tappade i andra mot Viljan
Cityjunisen Tomas Karlsson gjorde ikväll som storebror "Putte" brukar göra. Mål.
Utlånad till Skogstorp tryckte Tomas in 1-0 strax före paus. Men efter densamma var serieledarna Viljan snäppet vassare och vann till sist med 4-1 på Orrliden.
Någon därute i natten som har resultat från den sena, och kanske än mer intressanta, matchen Syrianska-Södra?
...och för den som ännu inte sett laget på Citys hemsida till matchen på division två-Sveriges skönaste arena Akalla Gårds Bollplan kommer det här: Richard - Larsen, Marcus Andersson, Rambo S, Berra - Tjompen, Wikström, Oscar, Celsing - Micke Larsson, Chiquita.
Bänken: Petter, Hansén, Wahlström, Hägg, Sebbe Lundberg, Adnan, Fritzell.
Extra: Bandstigen börjar blogga!
Bengt Bandstigen - Stigamannen med hatten som börjar få ordning på Blåtopparna - har börjat blogga!
Givetvis mycket positivt och trevligt (vilken kontrast till de senaste årens stängda IFK-styrelser!).
Du hittar "Bandas" skriverier här, där han bland annat berättar om det första möte den nya IFK-styrelsen hade med övriga klubbar i Eskilstuna Elitfotboll.
"Mötet började lite tufft med lite tjat om gamla synder. Det viktigaste var att vi blev kreativa för att hitta samarbetsformer som ska gynna samtliga ingående föreningar. Målet är också att vi skall försöka utöka församlingen med de fotbollsklubbar som har en aktiv ungdomsverksamhet på pojksidan. Målet står fast att vi skall skapa ett bättre läge för Eskilstunas Fotbollsklubbar" skriver Bandstigen.
Så ska City ta sig ur krisen
Visst, City var rejält på gång i dagens första halvlek medan rojalisterna firade för fullt i huvudstaden.
Äntligen fick vi se ett bra rull efter marken till skillnad från de senaste matcherna.
Men när den verkliga pressen väl borde kommit och förväntades efter Smedbys 1-0-mål efter en timme så förmådde "Randigt" inte att skapa någonting. Totalt oacceptabelt.
Marcus Anderssons frispark mot målvaktens högra kryss var den enda, heta målchansen när Smedby backade hem totalt.
Norrköpingslaget var det sämsta jag sett i årets serie (jumbon Vallentuna inräknat, som var mer villiga att gå framåt och hotade City mer i bortamötet, trots att VBK förlorade) och hade knappt en målchans på hela matchen. Givetvis får Richard Larsson till stor del ta på sig målet - en slags Iker Casillias-kopia från chockmatchen i VM när Schweiz vann. En groda - även om också utespelarna stod rejält på hälarna när Smedby drog igång frisparken som föranledde målet snabbt. Men det är sådant man får ta i beräkning - mot lag som bara skapar ett fåtal chanser under en hel match när City dominerar gäller det att vara på tårna när motståndarna hotar. För att ytterligare dra en Spanienreferens - fråga bara Victor Valdés i Barcelona. Han som under flera säsonger stod för flera tavlor när motståndarlaget stack upp i ett av få anfall när Barcelona dominerar matchbilden totalt. Men han blev äldre, mer rutinerad och har nu jobbat bort tavlorna och är nu, i mina ögon, Spaniens främste keeper.
Byt spelsystem
Chiquita Sesay var en positiv, frisk fläkt i inledningen och hade två gyllene lägen att ge City ledningen.
Nu har City fyra raka matcher utan att ha gjort ett enda mål och självklart är det krisstämpel på klubben, speciellt som man inte lyckas göra mål på så svagt motstånd som i dag. Kanske skulle klubben ha nappat på Abdul Din Sesay i vintras. IFK-fyndet gjorde mål igen när Blåtopparna hämtade upp 0-2 till 2-2 mot FK Bosna i dag.
Kapten Dan Wikström sliter som vanligt förtjänstfullt men är inte sig själv och slår bort fler bollar än normalt. Att Ståhl/Glas väljer att satsa på Oscar Eriksson, som inte heller hade någon kanondag, bredvid är positivt. City behöver kreativa spelare på mittfältet för att kunna fortsätta på den inslagna, rullande, vägen som man presterade i första halvlek.
Men att Thomas Allerbrand fick 90 minuter är inget annat än en stor gåta, liksom att Adnan Cirak inte bytte av en blek Emil Fritzell på topp.
Antalet gånger HBK-killen kommit runt sin ytterback på kanten under hela säsongen går, nästan, att räkna på ena handens fingrar. "Tjompen" hade en bra frispark i dag som var nära att leda till en skarv i mål. Men mycket mer var det inte. City hotar ingenting på högerkanten och då tycker jag man lika bra kan släppa den kanten och satsa på ett 4-3-3, som ju fungerat bra tidigare när City jagat ikapp till kvitteringar. Dessutom känns det som att Celsing skulle må bra av en position högre upp i banan. Han har inte haft en bra säsong, men säkerligen i alla fall kommit förbi sin ytterback typ 35 gånger under seriespelet.
Med snabba Celsing och Chiquita på topp bredvid target-Fritzell, bakom mittfältstrion Wikström, Zaman och offensive Oscar, skulle "Randigt" kunna hota mer framåt.
Krävs såklart att Daniel Berglund och Robin Larsen kliver upp något också, vilket de har kapacitet till och åtminstone Berra visade vid något tillfälle i dag.
Mental coach?
Att ta in en extern rådgivare/mental coach kanske också vore något att tänka på för ledningen.
Spelarna har ju kvalitéer vilket de visat tidigare under försäsongen och framförallt serieinledningen. Nu gäller det för det unga laget att få upp humöret igen. Förra sommaren var man med om nästan samma situation. Men många i laget är unga och oerfarna och skulle säkert må bra av lite mental vägledning. För hur man än vrider och vänder på det så är City inne i en platt, negativ spiral, där offensiven helt gått i stå.
Nu är det sju pinnar upp till kommande motståndare Akropolis (onsdag, borta) och en ner till kvalspöket. City har 0-8 på de sista fyra matcherna. I dag svek publiken med all rätt (kanske även tack vare kungabröllopet). 173 åskådare är nära på 30 färre än IFK:s snitt (208) i division tre på Tunavallen, där för övrigt "Munken" Karlsson i dag gjorde ett bejublat inhopp som speaker.
Men kan "Randigt" bygga vidare på spelet från den första halvleken så förtjänar laget mer folk på matcherna igen.
Kvalitet finns ju där, som sagt.
Vuvuzelan gjorde entré på Tunavallen när City slog ut Hällby
Hejaklackar är ovanliga i division fem men Hällby hade i alla fall en sådan under seriefinalen i femman mot Torshälla nyligen. Under tisdagen fanns en trogen skara supportrar på plats när de vita ställdes mot City på Tunavallen i DM-kvartsfinal. Bloggen stannade i en halvlek - och fick se alla mål. Och dessutom höra ett visst, bekant oljud blåsandes från läktaren...
* 1-0 (22) Thomas Allerbrand, som drog till på volley efter en kontring sedan City gått ner med hela laget i eget straffområde för att försvara mot en Hällbyhörna. Kanske nya direktiv efter den negativa trend laget just nu är inne i. Eller för att hjälpa den orutinerade keepern Petter Björkman, som till sist fick hålla nollan.
* 2-0 (26) Registrerat som självmål på SöFF:s hemsida, men från läktarplats såg det ut som Oscar Eriksson nickade in Daniel Berglunds hörna.
* 3-0 (41) Rebin Sulaka hänger med i (ännu en) Citykontring och smäller in sitt första a-lagsmål.
Annars en ganska medioker insats där Hällby åtminstone vid ett anfall rullade boll på ett sätt som det var ganska länge sen City gjorde. Å andra sidan är detta en perfekt match för att få upp självförtroendet. Speciellt bra för Robin Larsen som gjorde sin andra match efter skadan han ådrog sig i Vallentuna.
Kul att se Chiquita Sesay, även om han inte gjorde något större väsen av sig. Hans anfallskollega Adnan Cirak var snäppet vassare men missade ett bra läge i första.
City hade nästan ordinarie lag och ska naturligtvis vinna med större marginal. Samtidigt måste man applådera Hällbys moral. Ett trevligt lag som även försökte spela boll efter marken när tillfälle gavs på offensiv planhalva. Förhoppningsvis finns dem, och även TNIS, som också är med i toppen av serien, i fyran med Södra FF och Skogstorp nästa säsong.
City möter med största sannolikhet Nyköpings BIS på bortaplan i semin, där även Triangeln ställs mot Värmbol.
Knapp Södraförlust i Katrineholm - Bajric utvisad
Men än är inte loppet kört för Södra FF - serien är jämn och laget ligger fyra med tre poäng färre än MIF. Laget har seriens klart bästa defensiv med bara åtta insläppta mål och håller man i det så kommer man vara med hela vägen.
I kväll blev av bloggen hyllade Dalibor Bajric utvisad efter två gula kort. Denne oslipade diamant måste hålla sig i skinnet om han vill spela högre upp, även om bloggen inte vet varför han blev utvisad i 90:e.
Även fyra andra Södraspelare fick syna det gula kortet - Fredrik Simu, Gabriel Valda, John Källström och Stevan Shankola.
Men frågan är vad det egentligen är för klass på fyran i år. Skogstorp lånade ju in tre Cityjunisar (plus Berra) och mosade serieledanade Mif med 3-0 på Orrliden i fredags. Tomas Karlsson och Jesper Lundqvist, till vardags i juniorallsvenskan elit, nätade. Därmed bör elitallsvenskan för junisar vara bra mycket bättre än division fyra, eller?
Så njuter du som mest av konsten i VM
När Sydafrika och Mexiko i eftermiddag kliver in till vuvuzelornas förskräckligt hemska oljud skjuts också startskottet för den månad då fotbollen upphöjs till någonting annat än idrott.
Under VM står fotbollen i centrum i hela världen - de bästa spelarna är samlade på samma plats för att kämpa om den ädlaste av troféer. Argentina, Spanien, England, Tyskland, Elfenbenskusten, Brasilien och alla de andra kommer förhoppningsvis att bjuda oss tv-tittare på de främsta prestationerna fotbollen har att erbjuda. Klacksparkar på mittplan, stentighta offsidefällor, en Maradona som styr och ställer på presskonferenserna samt, åtminstone baserat på de senaste stora turneringarna, offensiv och rolig fotboll.
Det kommer att bli oerhört, fantastiskt och underbart, om ni frågar mig.
Kort sagt - det är konst.
Det är fotbollen när den är som bäst.
Eller är den det? Det går att avgöra.
Jag ser väldigt mycket fotboll. Trivs ofantligt bra på ställen som Skogsängens IP och Tunavallen. Njuter och värmer mig av Lionel Messi varje vintervecka i tv-soffan. Jublar när kvällstidningarnas VM-bilagor äntligen är här i sommarvärmen!
Men för att kunna njuta av fotbolls-VM fullt ut och verkligen kunna se konsten är jag övertygad om att man även måste kunna se charmen med det lilla och lära sig uppskatta det.
Tempot är inte det bästa på Fröslunda, skotten inte de hårdaste på Mesta och finterna inte de vackraste på Ekängen - men det är genuint äkta med hjärta till hundra procent bakom.
Gräsrotsfotbollen är grunden överallt på jorden.
En perfekt glidtackling i regnet på Torsharg, skitsnack med gubbarna på din lokala idrottsplats, halvtidskorv och matchlotter är sådant du inte kan få hemma framför tv:n kommande månad. För att bena ut detta ytterligare kan vi ta upp en kontrast som saknar motstycke i åtminstone vårt land. För en fotbollspilgrim blir ingen färd komplett utan ett besök på Stora Valla. Arenan där Eskilstuna lämnade elitfotbollen 1992 då IFK föll i kvalet till ettan mot Degerfors är en av många, många idyller runtom i landet. Här gästade främst City men även Södra FF för matcher i tvåan i början av 2000-talet och där en lokal kant i går kväll kämpade mot varandra (Simon Helg i Hammarby och Mikael Nilsson i Degerfors spelade tillsammans i IFK 2006).
Ingen annanstans blir krocken mellan gräsrötter och elit så tydlig och så vacker som här. Fotbolls-Sveriges kanske allra heligaste plats finns under den k-märkta(?) huvudläktaren där trunkisarna med veteranen Bengt Hagström i spetsen har sitt trånga förråd och där luften är väldigt speciell. På Skitiga Bullen dit alla är välkomna har Hagström genom åren bjudit på kaffe och tuggat minnen med väldigt många människor. Bland annat celebriteter som Lennart Johansson, Tomas Brolin och Sven-Göran Eriksson till våra lokala kändisar Lennart Söderberg och Andreas Alm, för att sedan fota dem sittandes i en legendarisk fåtölj. Den imponerande fotosamlingen, med fyra-fem svenska förbundskaptener, bland annat en ung Erik Hamrén, pryder en hel vägg i det lilla välkända utrymmet.
Hagström har tvättat matchtröjor i över 45 år. Han gör ett ovärderligt ideellt arbete precis som så många andra i landet och i din förening. Kontrasten som den till fotoväggen blir inte djupare än här. Man andas tvättmedel, kraftig elitnostalgi, kaffe, med mera som inte går att sätta fingret på i en mäktig blandning. Kort sagt; man andas fotboll när den är komplett, och det är underbart.
Förhoppningsvis (och troligen) kan du se konsten i sommar. VM kommer att inbjuda till så många högtidsstunder att jag inte kan vänta på att de ska sparka igång därnere. Vilka som vinner? Spanien är stora favoriter. Tar de bara brasilianarna i en eventuell kvartsfinal så tror jag de når hela vägen. Just kvarten är ju också spanjorernas stora spöke, de har ju aldrig nått längre i ett VM-slutspel. De är samspelta som lag, men har även individuell finess och dessutom grym form. Ingenting utom just historien talar egentligen emot dem. Brasilien är främsta utmanare med Argentina (sjuk anfallsuppsättning), Elfenbenskusten (med en hel Didier Drogba och en hel kontinent bakom sig) och Tyskland (Schweinsteiger blir ett utropstecken i Ballacks frånvaro) som outsiders.
Tage Danielsson sjöng en gång i tiden raden "Det är proffsen som gör att rosorna dör, ge mig hellre en glad amatör!".
Han skulle förmodligen inte ha tittat på det kommersiella VM:et som nu stundar, men är ändå inte helt ute och cyklar.
För utan amatören stannar fotbolls-Sverige.
Tankar efter derbysmällen
Först och främst är det läge att lyfta på hatten för motståndarna från K-holm, Cityspöket nummer ett. Trots att man tappat Gustav Jansson, Marcinho och Dejan Doslic ur truppen som startade upp förra säsongen har man lyckats behålla sitt framgångsrika grundspel. Det är alltid trevligt att se Värmbol spela boll, i lördags hängde ett trögt City inte med i svängarna. 4-0 på Tunavallen är bra.
Så, då var det gjort. Vill du läsa mer ur Värmbols perspektiv rekommenderas två artiklar/poster på VFC-bloggen här.
Lite ris är också på sin plats. Eller, ganska mycket egentligen. Som de flesta andra redan konstaterat behöver City en skadefri trupp för att hänga på i toppen. Marcus A:s, Sundbergs och Larsens frånvaro är olycklig.
Ståhls uttalande i Sport-Folket på matchdagen reagerade jag också lite på. Det sämsta man kan göra i det läget är väl att säga att man "är orolig för att få stryk"? Känns som man redan förlorat på förhand då liksom, även om det i och för sig var sanning (många kände nog så). Kanske var det tänkt att lätta pressen på egna lagets axlar och få VFC att framstå som den favorit de faktiskt var på förhand. Menmen, det var förhoppningsvis inte där som slaget förlorades.
Det var i slutet av första halvlek när Berra med vänsterfoten
1) Fick frispark emot sig
2) På något sätt lät sig bli provocerad av bortabänken.
3) Svarade bänken med gester.
4) Fick ett gult kort för den första situationen.
5) Fick ytterligare ett gult för den andra.
Vill man vara politiskt korrekt kan man säga att det var onödigt av Berra att låta sig bli provocerad till ett rött kort och samtidigt svagt av domaren att ta ett gult kort för den första situationen (som jag inte ser som en varning - dessutom är det okänsligt att dra upp två gula kort efter varandra utan att Berra fått chansen att först se ett gult kort som han kan förhålla sig till när han därefter gör gester mot VFC-bänken).
Vill man vara kritisk kan man säga att det inte är första gången som Berra ställer till det för sig och att domaren gjorde en katastrofal förstahalvlek. Berra sa efter sin uppvisning i Enskede (där han genom två mycket bra frisparkar räddade 2-2) att domaren där hållit en konstig nivå och tillåtit hemmaspelarna sprida ganska kraftiga ord runtomkring sig. När domarnivåerna skiljer sig så mycket åt i serien i jämförelse med i lördags, där Ozan Camlibel istället blåste i varenda närkamp till motståndarnas fördel, så är det klart att man kan bli frustrerad.
Men det ska inte bortförklara Berras röda kort, han har ändock domarutbildning själv och ska kunna hålla sig i skinnet.
När tumultet lagt sig vandrade Danne Wikström upp med bollen på vänsterkanten strax före vilan och en VFC-lirare kom i full satsning mot Citykaptenen. Visserligen på bollen, men lite väl hårt till och med för
iron-Danne som föll omkull. Inkast blev det av det, inte frispark. En rätt talande bild av domarens förhållande till City under första halvlek. Genomusel.
***
Godkänt betyg förtjänar Richard Larsson i buren som räddade laget från en större förlust samt Emil Fritzell på topp, det var bara runt honom som det hände saker i offensiven. Precis som Rolf Andersson skriver i dagens Folket skulle jag också tycka att det vore intressant med Celsing på topp. Hans säsongsinledning har inte varit fullt så bra som man hoppats. Bredvid target-Emil kan han nog få bra utrymme för sin snabbhet. Godkänt ska även ungtuppen Filip Rogic ha för sitt inhopp. Zaman Safari såg också hyfsat lovande ut så länge "Randigt" spelade med elva man.
Oroväckande är det dock att laget inte skapar så mycket framåt. Ibland kom Celsing-Adnan-Emil fram i kombinationer men laget hotar inte så mycket mer än så.
***
Sedan Linus Wallinder gick sönder mot Farsta (där man långa stunder var utspelat) har City bara förlorat.
***
City kan fortfarande vinna tvåan, kom ihåg att serien är jämn - Vallentuna slog Enskede i helgen som ett exempel. Men nu är det fyra poäng upp till Akropolis - lika många som det är ned till kvalplatsen (Smedby). Dessutom ska Karlslund snart påbörja sin klättring uppåt. Trots att det gått bra för Randigt i serieupptakten är det primära att City spelar ihop de unga killarna för att kanske kommande säsong ta klivet upp. Kraven får inte bli överdrivna, även om serien inte heller är överdrivet bra. Det är rimligt att åtminstone ställa topp fyra-krav.
***
Övrigt i Eskilstunaväg då? Kul för IFK att Abdul Din Cesay verkar bli den vitamininjektion laget tycks behöva. Unitedtjejerna har stakat ut raka spåret tillbaka mot ettan. Kul!
- Det här är det absolut bästa laget vi mött. Om du frågar mig tror jag att Eskilstuna tar hem hela serien i år, säger Kumlatränaren Patrik Andersson till NA.
Välkomna till Skogsängen, City!
Men i går kväll plockade Dalibor Bajric återigen fram mästarformen från förra säsongen.
"Dalle" är en spelartyp som inte växer på träd i Eskilstuna. Ett fint tillslag (i går visade han även upp kvalitéer i huvudspelet genom ett nickmål), rappt steg och aviga finter gör honom mer svårfångad än många andra. Tidigare fanns han med i det juniorallsvenska lag som coachades av Jocke Helgstrand i City, men Bajric, född -89, försvann till Södra FF under första senioråret och tog nästan omgående en startplats till vänster. Kan även med fördel användas på topp, men i mina ögon främst en ytter.
Fyra mål i går alltså, vilket kanske inte säger så mycket för den oinsatte - bara för att man gör en bra match ska man väl inte vara aktuell för City? Men faktum är att det var den här fotbollen som Bajric bjöd på stora delar av förra säsongen. Nyss tillbaka efter skada gick han i går in och tokdominerade i fyran. Med lite bättre träning i kroppen med bättre spelare runtomkring sig tror jag han på allvar skulle kunna utmana om en plats till höger i Cityelvan. När dyker Ståhl/Glas upp på Skogsängen?
I eftermiddag stannar de dock förhoppningsvis på Tunavallen. Lite "måste-match"-stämpel på mötet med Värmbol. Seger och man kanske kan skaka av sig förlusten och de senaste sämre insatserna - förlust och skeppet sjunker?
Kul att Filip Rogic släpps fram i truppen. De som har bättre koll säger att han ska vara en slipad forward.
Tippa en startelva? Absolut: Richard - Sebbe Lundberg, Wahlström, Basarani, Berra - Allerbrand, Wikström, Zaman, Celsing - Fritzell, Adnan.
Vill du läsa mer om Värmbol rekommenderas en kul blogg här.
Kul med klackar på division fem! Tydligen ska det ha varit rätt bra drag ute i Hällby i går. 0-0 i seriefinalen mot TNIS, för dig som inte visste det.
Det kryllar av anfallsess i stan!
Robin Mellqvist har verkligen presterat och visat att han hör hemma på en högre nivå under serieinledningen. Och senast vaknade Sebastian Hanisch till liv och satte två baljor. Lägg därtill Jonte Forssman och Dalibor Bajric som båda kan lira på topp, plus Valle, så får man fram en anfallsuppsättning som nog skulle kunna vara åtminstone Gutes anfallsuppsättning i tvåan.
Men det stannar ju inte där! Herregud, i IFK återfinns division tre södra Svealands skytteligatvåa Antonius Acar (sju mål), liksom förra säsongens måltjuv Aziz Halimi som haft en trögare vår. Dessutom ligger Jonas Årestam och lurar i vassen. Men en gammelgädda är han då inte, och har visat lite tendenser på att han blir lagets joker.
Hos City är anfallskonkurrensen kanske större än någon annanstans med Adnan Cirak, Emil Fritzell och Micke Larsson med Chiquita Sesay strax bakom.
Lämpar sig inte då en ranking av stans anfallare bra? Givetvis, här kommer den!
TOPP 10:
1. Bobga Foncham Valentine, Södra
Okej, ska vi göra en lista över dagsform är han inte ens på topp tio. Men han hade definitivt varit stans nummer ett om han varit kvar i City. Otränad nu och därför kan topplaceringen ifrågasättas. Med tanke på att han ändå spelar ganska högt upp fortfarande (i jämförelse med Primaveralirarna) och därför inte har långt till Eskilstunatoppen (tvåan) så får han förstaplatsen. Ska kunna leka i fyran i höst.
2. Patrik "Putte" Karlsson, Primavera
Hade fortfarande varit given i City om han fortfarande satsat.
3. Adnan Cirak, City
Har mer i sig än vad han visat hittills under seriespelet, det har vi sett under försäsongerna. En Adnan i form är en riktigt giftig anfallare. Måste bli jämnare. Potentialen gör att placeringen blir så här hög.
4. Emil Fritzell, City
Bänkad men har kommit tillbaka starkt och tagit tillbaka startplatsen. Visade under hösten ifjol att han är ett framtidsnamn, kanske det största, som City måste göra allt för att behålla.
5. Jonas Årestam, IFK
Pluggandet tar tid för Årestam vilket IFK inte tjänar på. En fulltränad Årestam hade varit en tillgång för City.
6. Jesper Lundin, Primavera
Skulle haft en högre placering, kanske som nummer ett, om han vore bättre tränad. Smällt in 20 mål på sju matcher i sjuan. Stora siffror då han dessutom haft ett kort uppehåll innan han "återupptog" karriären i år.
7. Michael Larsson, City
En något orättvis placering kan tyckas, fjolårets skyttekung har varit ordinarie även i år. Bara två mål i år dock och då har han spelat mer än både Adnan och Fritzell. Fortfarande ung och kan säkert klättra några placeringar om han hittar nätet även i år. Har en fördel konkurrensmässigt i att Adnan och Fritzell är för lika för att spela ihop.
8. Antonius Acar, IFK
IFK:s bäste anfallare gav oss redan förra hösten en fingervisning om vart årets säsong skulle bära.
9. Aziz Halimi, IFK
Skyttekung förra året hos Blåtopparna. Årets säsong har inte varit någon höjdare än så länge.
9. Robin Mellqvist, Södra
Har öppnat årets seriespel lovande (fem mål). Mellis skulle mycket väl kunna vara en tillgång för IFK i division tre. Testar City denne man i sommar om han fortsätter leverera månne?
Bubblare: Jesper Lundqvist (City J) Lite bortglömd trots förra höstens succé i IFK:s a-lag. Valde i år spel i Citys junisar, och trots att juniorallsvenskan elit håller bra klass behöver vi se mer av Lundqvist för en högre placering.
Fotnot: Här räknas Jonte F som mittfältare, liksom andra spelare som Alen Visnjic. Stans ende allsvenske anfallare, Viktor Prodell, är inte med och om han hade varit det skulle han såklart varit solklar etta.
Rätt eller fel - eller kanske både och? Har jag glömt någon? Säg din mening!
Ett litet förtydligande - om alla skulle spela i City och tränat lika mycket från årets försäsong så skulle vi få den här rangordningen, tror jag. Ett bäst just nu-lista skulle bli: 1. Micke Larsson, 2. Fritzell, 3. Adnan, 4. Acar, 5. Chiquita, 6. Halimi, 7. Mellis osv... Rätt trist läsning, med andra ord.
