Fotbollsexperten

När Sydafrika och Mexiko i eftermiddag kliver in till vuvuzelornas förskräckligt hemska oljud skjuts också startskottet för den månad då fotbollen upphöjs till någonting annat än idrott.
Under VM står fotbollen i centrum i hela världen - de bästa spelarna är samlade på samma plats för att kämpa om den ädlaste av troféer. Argentina, Spanien, England, Tyskland, Elfenbenskusten, Brasilien och alla de andra kommer förhoppningsvis att bjuda oss tv-tittare på de främsta prestationerna fotbollen har att erbjuda. Klacksparkar på mittplan, stentighta offsidefällor, en Maradona som styr och ställer på presskonferenserna samt, åtminstone baserat på de senaste stora turneringarna, offensiv och rolig fotboll.
Det kommer att bli oerhört, fantastiskt och underbart, om ni frågar mig.
Kort sagt - det är konst.
Det är fotbollen när den är som bäst.
Eller är den det? Det går att avgöra.

Jag ser väldigt mycket fotboll. Trivs ofantligt bra på ställen som Skogsängens IP och Tunavallen. Njuter och värmer mig av Lionel Messi varje vintervecka i tv-soffan. Jublar när kvällstidningarnas VM-bilagor äntligen är här i sommarvärmen!
Men för att kunna njuta av fotbolls-VM fullt ut och verkligen kunna se konsten är jag övertygad om att man även måste kunna se charmen med det lilla och lära sig uppskatta det.
Tempot är inte det bästa på Fröslunda, skotten inte de hårdaste på Mesta och finterna inte de vackraste på Ekängen - men det är genuint äkta med hjärta till hundra procent bakom.
Gräsrotsfotbollen är grunden överallt på jorden.
En perfekt glidtackling i regnet på Torsharg, skitsnack med gubbarna på din lokala idrottsplats, halvtidskorv och matchlotter är sådant du inte kan få hemma framför tv:n kommande månad. För att bena ut detta ytterligare kan vi ta upp en kontrast som saknar motstycke i åtminstone vårt land. För en fotbollspilgrim blir ingen färd komplett utan ett besök på Stora Valla. Arenan där Eskilstuna lämnade elitfotbollen 1992 då IFK föll i kvalet till ettan mot Degerfors är en av många, många idyller runtom i landet. Här gästade främst City men även Södra FF för matcher i tvåan i början av 2000-talet och där en lokal kant i går kväll kämpade mot varandra (Simon Helg i Hammarby och Mikael Nilsson i Degerfors spelade tillsammans i IFK 2006).
Ingen annanstans blir krocken mellan gräsrötter och elit så tydlig och så vacker som här. Fotbolls-Sveriges kanske allra heligaste plats finns under den k-märkta(?) huvudläktaren där trunkisarna med veteranen Bengt Hagström i spetsen har sitt trånga förråd och där luften är väldigt speciell. På Skitiga Bullen dit alla är välkomna har Hagström genom åren bjudit på kaffe och tuggat minnen med väldigt många människor. Bland annat celebriteter som Lennart Johansson, Tomas Brolin och Sven-Göran Eriksson till våra lokala kändisar Lennart Söderberg och Andreas Alm, för att sedan fota dem sittandes i en legendarisk fåtölj. Den imponerande fotosamlingen, med fyra-fem svenska förbundskaptener, bland annat en ung Erik Hamrén, pryder en hel vägg i det lilla välkända utrymmet.
Hagström har tvättat matchtröjor i över 45 år. Han gör ett ovärderligt ideellt arbete precis som så många andra i landet och i din förening. Kontrasten som den till fotoväggen blir inte djupare än här. Man andas tvättmedel, kraftig elitnostalgi, kaffe, med mera som inte går att sätta fingret på i en mäktig blandning. Kort sagt; man andas fotboll när den är komplett, och det är underbart.

Förhoppningsvis (och troligen) kan du se konsten i sommar. VM kommer att inbjuda till så många högtidsstunder att jag inte kan vänta på att de ska sparka igång därnere. Vilka som vinner? Spanien är stora favoriter. Tar de bara brasilianarna i en eventuell kvartsfinal så tror jag de når hela vägen. Just kvarten är ju också spanjorernas stora spöke, de har ju aldrig nått längre i ett VM-slutspel. De är samspelta som lag, men har även individuell finess och dessutom grym form. Ingenting utom just historien talar egentligen emot dem. Brasilien är främsta utmanare med Argentina (sjuk anfallsuppsättning), Elfenbenskusten (med en hel Didier Drogba och en hel kontinent bakom sig) och Tyskland (Schweinsteiger blir ett utropstecken i Ballacks frånvaro) som outsiders.

Tage Danielsson sjöng en gång i tiden raden "Det är proffsen som gör att rosorna dör, ge mig hellre en glad amatör!".
Han skulle förmodligen inte ha tittat på det kommersiella VM:et som nu stundar, men är ändå inte helt ute och cyklar.
För utan amatören stannar fotbolls-Sverige.