Fotbollsexperten

Egentligen skulle jag kunna kopiera någon av kvällstidningarnas krönike-texter inför årets allsvenska säsong.
Det är nämligen exakt samma saker som gäller inför Eskilstunas fotbollssäsong.
Drömmar om framgång i världens bästa och sämsta serie.
Drömmar om att nu så kanske det äntligen går vägen.
Så är det varje år - och det är drömmarna som får oss att fortsätta intressera oss för division 2, division 3 och damettan.
För i ärlighetens namn är det ju inte speciellt sexiga lag man får se i aktion. Farsta, Brandbergen, Tölö...

City har bloggen i ett tidigare inlägg tippat högt. Trea är en placering som kan bli tuff att nå för "Randigts" unga satsning. Men flera faktorer talar för att det kanske äntligen går vägen det här året.
Det måste det kanske rentav göra. För även om det primära för "Randigt" nu är att fortsätta utveckla sina egna talanger (hur länge är man förresten "talang" i division 2?), så har klubben inte råd med ännu en säsong i bottenträsket. Intresset för laget kan svalna ännu mer samtidigt som IFK har stora möjligheter att vara ett division 2-lag 2012.

Försäsongens resultat ska man sällan stirra sig blind på och det gäller nog även i det här fallet. För även om City radat upp segrar så har motståndet inte alltid varit det allra vassaste.
Det finns dock tydliga tendenser (läs en spelidé) i liret som inte funnits under de senaste åren.
Daniel Wiklund har under träningsmatcherna varierat långa bollar med kortpassningsspel. Beordrat yttermittfältarna att krypa inåt i planen för att ge ytor för offensiva ytterbackar att fylla på och bredda spelet i korridorerna. Han har gett Filip Lundevall förtroendet att växa ut till just den spelare som laget på förhand saknade på papperet. En spelfördelande innermittfältare, men också defensivt hårt jobbande spelare för att inte rollerna mellan Fille och kapten Danne Wikström ska bli allt för tydliga i den klassiska uppdelningen av en defensiv och en offensiv innerfältare.
Lundevall den yngre var tidigare en humörspelare, men tycks verkligen ha mognat i takt med antalet A-lagsmatcher.
Givetvis blir även Nicklas Bergh en nyckelfigur. Med den förre AIK-målvakten får hela backlinjen ett lyft bara av ex-allsvenskens blotta närvaro (tilläggas bör att även Richard Larsson spelat bra på försäsongen, men självklart skulle varenda försvarare i division 2 höja sig ett par snäpp med en sån som "Ferdinand" i kassen). Antalet nollor bör hamna någonstans runt åtta matcher under säsongen.
I övrigt har Adnan Cirak för tredje året i rad svarat för en stark försäsong och, för tillfället, i min värld konkurrerat ut fjolårets skyttekung (10 mål) Emil Fritzell. William Celsing har äntligen fått chansen på allvar som anfallare, centralt i banan.

Och visst kan man kräva att City vinner premiären i kväll. Smedby har förvisso värvat en hel del, men var egentligen för svaga förra säsongen för att hänga kvar. En ännu svagare serie gjorde dock att så blev fallet.
Utgångstipset är 3-1.

IFK Eskilstuna sätter stort hopp till sina nyförvärv. Och visst ser det sjukligt bra ut på papperet, med ett mittfält som inte på långa vägar skulle göra bort sig i division 1. Tobias Rickhammar och Fredrik Nygren har redan visat klassen på försäsongen, medan Johan Jönsson jobbat mer i det tysta med en handledsskada. Nyckeln för IFK:s satsning är att dessa herrar klarar av att bihehålla det höga tempot de har i kroppen efter säsongerna högre upp i seriesystemet - och samtidigt kan få med sig sina lagkamrater. Och visst det det bra ut, och kanske går det äntligen vägen för Blåtopparna.
Lasse Ström är en tränartyp som gör sig omåttligt populär bland sin spelargrupp. När den socialt superkompetente Ström sparkades från Sylvia stod en stor del av truppen bakom Eskilstunaprofilen. Det talar för att IFK-spelarna verkligen tar till sig ex-Superettamittfältarens idéer ut på planen.
Själv försöker han tona ner förväntningarna något med ord som att det är en långsiktig satsning. Och visst är det så, men med den trupp IFK har ska det bli uppflyttning. Älvsjö är en stark utmanare och det som kan fälla IFK i slutändan är defensiven. Backlinjen är oerhört känslig för skador och i mål visade Pelle Jerrelind i genrepet att han fortfarande kan varva bra insatser med grova grodor.

Den satsande division 3-klubben har haft stora skadeproblem på försäsongen, och bli därför inte alltför missnöjd om du inte får se glimrande spel på Vallen på söndag. Viktigt för laget är att Abdul Din Sesay så snabbt som möjligt blir kvitt sina skadeproblem. Kan han spela merparten av årets matcher ligger vägen mot tvåan vidöppen.
Ändå ska det såklart bli seger mot nykomlingen Brandbergen. Allt annat är en jätteskräll.
Publiktillströmningen kommer säkert inte heller vara den bästa då matchen krockar med Guifs första semi mot Alingsås (start 18.15 - IFK börjar kl 17), trots den fria entré föreningen lockar med.

Södra FF är kometlaget som går in i säsongen med förutsättningar som får de andra lokala lagen att avundas.
Åtminstone när det gäller förväntningar. "Prinsens lag" har absolut kapacitet för en plats någonstans i mitten, men föreningen är liten och trots allt trea i stan. Ingen skulle bli besviken om laget skulle klara kontraktet i sista omgången.
För laget gick det äntligen vägen förra året, tredje gången gillt efter toppstrider i fyran. I år handlar drömmarna istället om att besegra IFK i derbyt på en fullsatt Tunavall.
För oss insatta skulle nedflyttning komma överraskande - men är ändå inte en katastrof i relation till om City eller IFK skulle ryka. Utan samma press på att leverera resultat som City/IFK kan Södra fortsätta sitta lugnt i båten.

Det kryllar av spelare i laget som håller bra division 3-klass. Många har rutin från spel högre än så. Laget är mycket samspelt efter ett par säsonger tillsammans, nu spetsat med en spelare som Micke Larsson. "Larry" har under åren i City bevisat att han är en anfallare att räkna med och i Bobga F Valentines förmodliga frånvaro (han har åtminstone långt kvar till storformen) får han ett stort ansvar i sin hjärteklubb.
Dalibor Bajric rapporteras vara starkare än någonsin, men under försäsongen har formen inte riktigt synts till. Kan "Dalle" nå upp till nivån förra säsongen, då han stundtals var Eskilstunas bäste spelare, finns alla förutsättningar för att förortslagens backar inte ska fatta någonting alls när Södras nummer 16 börjar snurra på Skogsängen.
Styrkan i Södra är annars det faktum att ingen lagdel känns direkt sämre än någon annan. Gurra Widén är en trygg sista utpost, backlinjen samspelt liksom mittfältet och i anfallet finns flera spelare som konkurrerar.
Bloggen tippar en plats i mitten för Södra, och minst kryss i premiären borta i Stockholm mot nykomlingen Vendelsö.

United är det lag som är närmast att infria sina drömmar. Men än är det långt kvar till damallsvenskan för klubben. Först och främst gäller det att hänga kvar i Söderettan, och om du tycker jag låtit alltför positiv hittills får fortsätta hålla tillgodo med detta. I serien är United nämligen en av hela fyra nykomlingar. Dessutom har serien inte förstärkts med ett nedflyttat lag från damallsvenskan. Därmed bör det bli nytt kontrakt för United. Orutinen talar definitivt emot det. Lagandan, som byggts upp via seriesegrar med Slagsta och Gothia Cupvinster, talar för det. Är övertygad om att tjejerna har bäst lagmoral i omklädningsrummet av våra lokala lag.
Försäsongens resultat har varit blandade, men jämna siffror och jämnt spel mot division 1-kollegor tänder hopp. Målvaktskampen är det kanske mest intressanta i laget just nu, där U-landslagskeepern Emelie Lundberg och My Axelsson, med division 1-rutin, kämpar om platsen i buren. Kanske har man det lite för väl förspänt på just den posten - tror ingen av tjejerna uppskattar att vara fast på bänken. Här kan laget eventuellt få problem, just med tanke på lagmoralen, längre fram.
Samarbetet med svenska mästarna Ldb FC Malmö är intressant och på sikt kan det ta klubben till toppen av serien och så småningom mot det långsiktiga målet, damallsvenskan.
Det enda jag sett av Elena Sadiku och Josefine Rydle är deras superinhopp i en halvlek då de båda vände träningsmatchen till Uniteds fördel. Kan de fortsätta vara tungan på vågen, samtidigt som Felicia Karlsson fortsätter att prestera, så finns potential för en placering på övre halvan.

På kanterna har "Munken" Karlsson och Viktor Eriksson ett par alternativ - antingen fart och fläkt med Alexandra Asserstam/Amanda Olsson eller den något mer defensivt balanserade Hanna Svärd som kantspelare.
Centralt på mitten brukar rutin vara viktigt och det saknas här, då Elin Wahlström och Vicki Hellenberg spelar. Dock har dessa båda gjort bra insatser på försäsongen. Speciellt Vicki, som imponerat mest av systrarna från Västerås, med flera fina djupledspassningar och kreativa intentioner.
Just försäsongen har rätat ut det frågetecken som egentligen finns över orutinen i laget. Emelie Karlsson-Jenny Johansson som mittlås är på papperet fortfarande ett frågetecken, även om Emelie visat prov på sin fina fysik under träningsmatcherna. Samtidigt var Jenny en av lagets viktigaste i kvalet förra hösten. I backlinjen får man inte heller glömma ett utropstecken framför Linn Andersson, vars offensiva kvaliteter alltid är ett hot för motståndarna.
Bloggen tippar att United åker hem från Halland med en poäng i bagaget i premiären mot Tölö i morgon. I tabellen känns en placering kring sexa-sjua känns realistiskt.

Väl optimistiskt? Äh, man kan väl få drömma lite.