Titta, bloggen lever igen! (Ett fall framåt när City vann i går)
Reflektioner efter gårdagen:
* Nytt spelsystem som bloggen tidigare efterlyst. Kanon - stundtals var det ett helt nytt, avslappnat, City vi fick se med bollen efter marken större del av tiden än i luften.
* När Oscar klev av tappade laget i just passningsspelet något.
* Wallinder gjorde comeback - och vann. Såklart.
* Sundberg testade sin fot - som höll(?). Förhoppningsvis fick man ett positivt svar där, med en hundraprocentig Sundberg i laget kommer "Randigt" att resa sig i serien.
* Skiljebo var inte alls någon höjdare, men ligger ungefär som City i sin norra tvåa. Vilket torde innebära att City är bättre än vad tabellen visar. Eller att norra Svealandstvåan är sämre än söderditon.
* Ingen föll ur ramen. Men ska någon höjas lite över mängden så kanske Rambo Sulaka för sin ettriga första halvlek, Oscar för att han vågar hålla i bollen och fördela, Richard som ändå gjorde en del fina räddningar, samt Celsing som såg vassare ut i steget än tidigare i år. Positivt också att både Adnan och Emil fick göra mål igen. Tycker även att Tjompen gjorde en av sina bättre matcher i den randiga tröjan, även om han inte höjde sig över mängden.
Även om matchen bevisade att City blir mer publikvänligt och dessutom vinnande igen, finns en del frågetecken att räta ut inför omstarten mot Akropolis. Som innermittfältsfrågan. Ska Danne Wikström rentav petas? I dagsläget finns det fog för det.
Hörde ett resonemang om att division två-spelare ska ha svårt att spela annat än 4-4-2. Förutom gårdagen så låt mig då påminna om följande:
* 1-4 i vårepilogen. Men förra sommaren tog City med sig poäng från Akalla BP. Spelsystemet? 4-5-1. Och dessförinnan hade man lirat 4-4-2 under säsongen. Alltså lyckat resultat. Från den startelvan finns sju spelare som alla spelat hyfsat till mycket i år (Larsen, Zaman (som nu alltså tar timeout), Bayram, Berra, Celsing, Adnan, Micke Larsson).
* När Citys juniorer vann Gothia Cupfinalen mot Paris FC (också bara för nästan exakt ett år sedan) spelade Edbom/Fröjdfeldts grabbar ett slags 4-1-4-1-system med Gabbe Alias i Tottirollen bakom ensamme Emil Fritzell på topp. Från den startelvan har åtminstone sju stycken spelat i A-laget i år (Richard L, Wahlström, Rambo, Hansén, Sebbe Lundberg, Gabbe A, Fritzell. Lägg därtill Filip Lundevall som fick spela på försäsongen och i går).
Totalt alltså hela 14 spelare som nu återfinns i årets A-trupp som för bara ett år sedan spelade på annat sätt än 4-4-2 - och gjorde det med lyckat resultat. Dessutom glömde lagen knappast bort defensiven - i Gothiafinalen var junisarna ruskigt disciplinerade bakåt, och a-laget visste redan på förhand att Akropolis skulle vara bollförande.
Fördelen med ett 4-2-3-1 är ju att man inte heller behöver riskera att defensiven faller ihop då man ändå får en bra balans i de två innermittfältarna framför backlinjen. Det känns solklart att City borde fortsätta på det här spåret - med 4-4-2 kunde alla se att laget körde fast efter halva serien.
Ett fall framåt, alltså! Nästa: Köping hemma kommande torsdag.
* Nytt spelsystem som bloggen tidigare efterlyst. Kanon - stundtals var det ett helt nytt, avslappnat, City vi fick se med bollen efter marken större del av tiden än i luften.
* När Oscar klev av tappade laget i just passningsspelet något.
* Wallinder gjorde comeback - och vann. Såklart.
* Sundberg testade sin fot - som höll(?). Förhoppningsvis fick man ett positivt svar där, med en hundraprocentig Sundberg i laget kommer "Randigt" att resa sig i serien.
* Skiljebo var inte alls någon höjdare, men ligger ungefär som City i sin norra tvåa. Vilket torde innebära att City är bättre än vad tabellen visar. Eller att norra Svealandstvåan är sämre än söderditon.
* Ingen föll ur ramen. Men ska någon höjas lite över mängden så kanske Rambo Sulaka för sin ettriga första halvlek, Oscar för att han vågar hålla i bollen och fördela, Richard som ändå gjorde en del fina räddningar, samt Celsing som såg vassare ut i steget än tidigare i år. Positivt också att både Adnan och Emil fick göra mål igen. Tycker även att Tjompen gjorde en av sina bättre matcher i den randiga tröjan, även om han inte höjde sig över mängden.
Även om matchen bevisade att City blir mer publikvänligt och dessutom vinnande igen, finns en del frågetecken att räta ut inför omstarten mot Akropolis. Som innermittfältsfrågan. Ska Danne Wikström rentav petas? I dagsläget finns det fog för det.
Hörde ett resonemang om att division två-spelare ska ha svårt att spela annat än 4-4-2. Förutom gårdagen så låt mig då påminna om följande:
* 1-4 i vårepilogen. Men förra sommaren tog City med sig poäng från Akalla BP. Spelsystemet? 4-5-1. Och dessförinnan hade man lirat 4-4-2 under säsongen. Alltså lyckat resultat. Från den startelvan finns sju spelare som alla spelat hyfsat till mycket i år (Larsen, Zaman (som nu alltså tar timeout), Bayram, Berra, Celsing, Adnan, Micke Larsson).
* När Citys juniorer vann Gothia Cupfinalen mot Paris FC (också bara för nästan exakt ett år sedan) spelade Edbom/Fröjdfeldts grabbar ett slags 4-1-4-1-system med Gabbe Alias i Tottirollen bakom ensamme Emil Fritzell på topp. Från den startelvan har åtminstone sju stycken spelat i A-laget i år (Richard L, Wahlström, Rambo, Hansén, Sebbe Lundberg, Gabbe A, Fritzell. Lägg därtill Filip Lundevall som fick spela på försäsongen och i går).
Totalt alltså hela 14 spelare som nu återfinns i årets A-trupp som för bara ett år sedan spelade på annat sätt än 4-4-2 - och gjorde det med lyckat resultat. Dessutom glömde lagen knappast bort defensiven - i Gothiafinalen var junisarna ruskigt disciplinerade bakåt, och a-laget visste redan på förhand att Akropolis skulle vara bollförande.
Fördelen med ett 4-2-3-1 är ju att man inte heller behöver riskera att defensiven faller ihop då man ändå får en bra balans i de två innermittfältarna framför backlinjen. Det känns solklart att City borde fortsätta på det här spåret - med 4-4-2 kunde alla se att laget körde fast efter halva serien.
Ett fall framåt, alltså! Nästa: Köping hemma kommande torsdag.
Kommentarer
Trackback
